..även solen har sina fläckar.

jag gick förbi, inbillade mig att jag inte märktes av dig.
inbillade mig att jag struntade i att du satt där.
varför ska det göra så ont att gå emot, när jag inte
vill känna någonting.
jag ser hur du välbefinner dig i min situation av osäkerhet.
medvetet dina småsaker hade lika gärna kunnat vara en
smäll på käften. jag skulle aldrig klarat av att hålla tillbaka..
ibland känns det som att allting bara är mitt fel.

låt mig va!

jag hade tagit ner himmelsängen i går.
stoppat in kanterna under madrassen.
stängde in mig & det blir aldrig lika mysigt
ensam, men jag älskar att ligga under
och fantisera om mer lätta saker.
jag somnade. & saker blir inte alltid som
man tror..  

hör du sången dem spelar på radion?
varje ord verkar handla om dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0