LILLY BUN.

spärrar vid varje
val och rädslan tar skepnad,
av nånting som förbjuder mig att välja
det kanske blir lättare så.

du kanske blir lättare så.

jag har mest stört mig på allt och alla i dag.
ville bara hem när jag kom till skolan och orkade inte diskutera med
någon. filla åkta till växjö. kanske var jag bara avensjuk. eller mitt humör
kom nog tidigare. eller så var jag bara trött. jag hatar att jag inte klarar av
mig själv när det blir mörkt och normala människor sover. 
det är säkerligen mitt focuserade på motsattsen som håller mig vaken.
ibland önskar jag mig piller, men just nu hänger det nog på andra saker.

(det är bara att inse det som alltid funnits framför dina ögon.)
det går inte att värma händerna i någon annans händer när
den som är någon annan inte finns.

utanför mitt fönster går solen ner
och jag försöker blunda, försöker glömma
men det enda jag gör är: kommer ihåg..

i morgon 8.55 ska jag ta bussen ensam till växjö.
jag vill inte, men jag måste. i sånna här samman-
hang känner jag mig fortfarande för liten för att
klara mig på egenhand. jag är arton nu. jag klarar mig själv.