LILLY BUN.

jag skriver full & egentligen
borde jag inte skriva onykter.

det finns för mycket jag vill skriva, för mycket jag vill få bort
och jag lovade mig själv förra gången att aldrig mer gå hem
och gråta över vem jag är.

jag vill så fruktansvärt gärna tro på det du sa till mig,
& du har också så rätt om allting men samtidigt finns
det så mycket du inte vet om mig, så mycket jag hela
tiden förtränger för mig själv. & jag är så fruktansvärt
jävla falsk. & jag hatar mig för det samtidigt som jag
vet att jag aldrig skulle kunna göra det till något annat.

jag önskar mest att min syster inte var så långt ifrån mig.
att min syster aldrig lämnade mig ensam.
och jag kommer alltid att vara ensam utan dig.
också förstår jag dig så jävla mycket.
jag vill så gärna lova mig själv att aldrig mer gå ut i ljungby
men sen skulle jag aldrig klara av att infinna mig en helg
utan att dricka alkohol. och hur jävla patetiskt är inte det!!
jag klarar helt enkelt inte av mig själv utan
att låta mig förtränga allt på helgrna.
jag älskar det & jag hatar det.
jag älskar dig & jag hatar dig.

det kanske inte är så konstigt att människor tar mig så jävla fel
när jag säger hur hemskt saker kan bli med ett leénde på läpparna.
det kanske inte är så kontigt att allt alltid bli så jävla fel när jag
stannar kvar fast jag önskar att jag så mycket skulle gå.

det var inte tråkigt i kväll. jag hade skit kul.
vi förfestade hos peter. nano var med.
jag sa mycket saker jag inte skulle sagt &
jag fick veta mycket saker jag inte borde veta.
ändå vill jag tro att allting har en mening.
ändå borde jag sklta tro på det efter i kväll.
bara det att det är så hemskt att se allting  som är så uppenbart
innan det änns har upplevts. bara det att jag lätt tror för mycket innan
jag änns vet att det är sant. bara det att jag hatar allt just nu.