live.

"hon pratar inte om det, men jag tror det tar ganska hårt på henne"

efter att ha suttit 30 minuter öga mot öga med min mentor
och mamma brevid. (fast på min sida.) insåg jag att mina
dåtida handsvetts perioder garanterat hängde på nervösitet.
jag hörde mig själv hitta bortförklaringar jag aldrig trodde jag
skulle komma på. jag skyllde på allt annat. log med mitt
bästa leende. men inte ens det fick honom till att låta bli.
han har blivit lite av en svalerbytta i mina ögon!
jag är arton år nu. du skulle kunna berätta för mig i enrum.
jag trodde aldrig jag skulle kunna blir rädd för henrik.
men jag var faktiskt riktigt rädd.



mamma fick mig att gråta i dag.
sen fick hon mig att le igen.
jag tycker mycket om min mamma.

snart kommer emelie. vi ska fika tretton,
se live musik och gå på modevisning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0