sjukdom: kärlek

jag förstår dig men ändå förstår jag dig verkligen inte.
det finns också så mycket jag vill ha sagt så många
tankar som hinner passera utan att jag får någon
chans att hitta de rätta orden. de rätta formuleringarna.
jag hör själv hur det jag säger även i mina öron låter
fel. det kanske hade varit bäst om jag helt lät bli att säga
någonting alls. för din skull och för min skull.

sjukats av allt är hur jag kan må som jag må i situationen.
det är jag som tagit besluten ändå känner jag såhär.
jag tycker inte om att uttrycka mig för personligt och jag
vill verkligen inte bli tolkad utifrån (här).
du vet och
jag vet
det blir lätt fel.

ändå blir jag fruktansvärt arg på saker du påstår om mig.
vi känner uppenbarligen varandra sämre än vad jag trodde.
du känner uppenbarligen inte mig. & skulle det göra någon skillnad.

jag vet att du är värd något så otroligt bra.
tyvärr är jag bara en medelmåtta.
tyvärr är jag dum
inte rätt.

förlåt
igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0