LILLY BUN.

det enda jag kan göra är att sätta på de där låtarna
ta fram de där bilderna och tillåta mig att gråta.

jag vet inte vad det är ni begär att jag ska göra.
jag vet inte hur jag ska göra någonting utan att det blir helt fel.
men det gör precis lika ont hos mig, bara det att jag måste förneka det.

jag har aldrig varit så osäker på mig själv som jag är nu.
jag har aldrig gråtit så mycket på så kort tid som jag gjort nu.
vad spelar det för roll hur jag mår.
jag förtjänar väl det.
det är jag som kommit fram till slutsattser. 
det är jag som (inte) på egen hand tvingat mig att stå fast vid det.

egetligen förstår jag men jag vill inte förstöra - för mig.
varje ord, varje mening & alla blickar har en annan betydelse
än det jag intalar mig skulle kunna menas.
klart som fan att jag svarar, men ibland finns inte de rätta orden.

det finns inga ord som skulle kunna få någonting till så jag önska det
vore. eller så är det just det att dom finns där så klart jävla tydligt.

(& dina texter kunde lika gärna skrivas utifrån mina
jag vågar inte vara offentlig. jag vet hur det slutar &
fast att jag vet att jag är fel så kan jag inte lägga av.)

förlåt räcker inte långt.
-jag är för feg.