visst känns det som om...

fan fan fan.


när jag vaknade i morse ösregnade det. jag blev irriterad på allting.
jag var tvungen att ta en promenad med högt tempo och hög musik för att
lugna ner mig, men egentligen blev jag bara mer upprörd eller dålig efteråt.
jag försökte att sparka i alla lövhögar längs vägskanten och jag försökte
stampa sönder alla döda daggmaskar på asfalten. jag såg iof inga daggmaskar.
jag tycker synd om daggmaskarna.

nu ska jag jobba.
hej.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0