en dålig känslobeskrivning

egentligen skulle jag inte skriva blogg nu. jag skulle spara det till ett tillfälle när jag hittat orden.
jag vet inte riktigt vad jag ska säga. jag höll på att ta livet av mig innan i dag.
jag fick stanna bilen & sätta mig vid vägen tills jag slutade skaka. det var otäckt, jag var rädd.

men det är så, man tvingas att förstå att det här
är verkligen sanningen och verkligheten nu. sen måste man börja låtsas, att man kan slänga
bort allt det där som tar så illa. det är rätt mycket nu, jag är rätt lite nu & jag vet inte vad jag ska
säga.men när jag lägger mig där i sängen igen (för det är i sängen jag hellst är idag.)
inkrupen i väggen fattar jag hur på låtsas jag är. var jag ens påriktigt? låter trist,
och det är det. aldra minst jag, inte någonsin igen.

& ja, jag väntar fortfarande på förändrig & December..



mamma hade gäster i går. vi dukade, tände ljus och drack vin vid brasan. sen kom dem.
det var rätt roligt, jag satt bredvid lars, han hade nya jeans och diskuterade mer konstiga saker.
det är i sådana tillställningar jag känner mig fruktansvärt
ensam från min syster. om 2 veckor åker jag!
fredrik (med bror) kom och vi åkte ner till han, var faktiskt förundransvärt motiverad
till att komma in på teraza. vi skulle börja på chapplins men sen kom vi aldrig dit.
det var mindra kul ute i går.
jag ska inte ut nästa helg!

Kommentarer
Postat av: S.

Jag saknar dig älskade syster! Vi ses på tordag!

2007-10-15 @ 09:32:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0