imorgon.

jag finns och
du finns inte
är allt sant?


jag drömde mardrömm i natt, den har inte släppt mig än.
jag känner fortfarande känslan. kommer på mig själv med
att fundera ut hur jag skulle gjort annorlunda för att  slippa
känna sådär. sanna var med, hon gjorde likadant som jag.
skulle man klara av att leva ostraffad?

jag kan inte förstå mig på behoven ibland jag är bara tvungen att få ta till mig
de allra dummaste kunskaperna om hur man snabbast ska krossa förtroenden
och snabbast bli av med allt man någonsin hunnit skapa och bygga upp för sig själv.
det är inte meningen med mig.

jag pratade mycket med mamma i dag.
det är alltid mammas ord som är rätt hur jag än vrider mina.
jag förstår och
jag vet, men
orkar jag?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0