saga.
kanske är det mormors nyponros som gjorde allt så bra.
jag hade nästan glömt bort hur fruktansvärt vacker han är
när han kom runt hörnet med en ros i handen och att på
två sekunder så nära. hud mot hud som kännts alldeles
för långt borta alldeles för länge. lämna mig aldrig!
Kommentarer
Trackback
