LILLY BUN.

  

jag grät, skrek hysterisk, var fortfarande onykter, långt ifrån redo att gå,
klockan var åtta och sista provtiden var deadline om en kvart. hade jag
stått på mig och haft provet färdigt i måndags skulle det kanske fortfarande
funnits chanser till ett M men så sprang jag, hann dit i tid tack vare vänlig
man i svart vil, satt femton minuter men långt ifrån kapabel till att minnas
gårdagens intensivpluggning, skrev ner små ord om hur krigen såg ut på 
90-talet. jag vet inte om han kommer kunna tyda vad det står och jag
vågade inte ens se honom i ögonen när jag gick.
som man bäddar får man ligga. - tack!

annars så var tisdagen rätt underbar, jag var på fruktansvärt bra humör
hela dan och  tycker mycket mycket om min klass. kanske blev jag lite för
bra lite för länge och kanske borde jag sansat mig lite tidigare. jag kom
iaf hem.. idag är det onsdag och om en vecka är det studenten, känns
som det var igår jag och jennie satt och räknade ner dagarna från över
hundra. jag vågar inte längta längre, jag hade nästan hellre stannat kvar
i det här. allt runt omkring är så perfekt bra, alla är underbara, alla är gala,
lyckliga och jag vill inte vara utan någon..

uh..

F.