LILLY BUN.

det är inte på nått sätt helt borta.
men igår gav nog resultat idag.

jag förälskade mig i Lund, framförallt i människorna.
det är nästa så jag skulle kunna spola mitt africa för
att bege mig dit redan till höstan. men jag ska inte.
(& dessutom ligger tyvärr min utbildning på KTH.)

mando diao var det bästa jag någonsin sett,
vi stod längt fram, jag tror inta att andra människor
kan först kännslan av att se & höra det man älskar
så mycket i verklighet och på så nära håll.

efter konserten skyndade vi tillbaka till vårt undrbara tåg.
vi bodde på ett vandrahem vars kupeér var så trånga att
man ändast kunde stå raklång om man höll in magen.
drack vin i fest-kupeén och båda drack nog lite för mycket
lite för fort för den kommande timmen vet jag inte mycket
av förutom att sanna skrk att hon hade järnskakning.

jag kom tillbaka och vi bytte ställe till något jag älskade och
sanna inte älskade fullt så mycket. jag mins att hon var borta
rätt mycket, att hon också skrek att hon hade träffat norén och
att hon slutligen kom tillbaka med en skatt men jag ansåg
mig ha hittat något mycket bättre.

vi efterfestade i en korridor begav oss sedan hemmåt
för att inta kylen vi sen idigare konstaterat va öppen.
jag dröjde, sanna kom före. kupén var uppdukad till pick-nick.
& det var tur för vi missade utcheckningen och när konduktören
knackade på och stack in huvudet i en inte så väldoftande hytt
var jag inte bakfull ett dugg.

han slog sig ner, berättade sitt liv för oss och vekade som tur va
inte ett dugg sur att vi va de ända på tåget som missat utcheckningen.
såg tvärt om glad ut för sällskapet. (vilket kan bero på att sanna
endast hade en hålig sjal omvirad runt sig.)

vi fikade på ecpresso house, andré med vän kom & gjorde oss
sällskap. & så tåget hem utan sittplats.

---

idag kommer harrieth hit.
jag ska tillåta mig att sluta skolan lite tidigare, träna & planera det sista till lördag.

jag kommer ångra mig..