LILLY BUN.

great ocean road skulle jag nog mer kalla weast ocean road. visst var det ratt
fint ibland men trippen ar verkligen inget jag skulle rekomendera utan det
kandes mer som ett straff man tvingades utlida. jag har aldrig frusit sa mycket
som nar vi stod uppe pa berget vid de tolv apostlarna och vantade pa solned-
gangen och pingvinderna eller jag har nog aldrig frusit sa mycket som jag har
gjort under det dar dygnet overhuvetaget. huga! det hade ju varit bra om nagon
kunde beratta att man skulle ha tjocka byxor, raggsockar och vinterjacka och
det kunde ju ha varit bra om man alls hade agt sanna plagg.
men sa ska jag inte heller bara vara san, visst va det fina utsikter och visst var
pingvinerna och kalorna sota och haftiga och visst var det en fin BBQ och visst
var det en haftig djungel men att behova aka omkring i en buss i 24 timmar
med sma stopp dar man i 80% av fallen fick sta en timma i taget och ta bilder
pa vattnet, vagorna och bergen gor en latt lite less, speciellt nar man forst ska
spanna sig och frysa till is sen komma in i en varm buss och slumra till for att
ater igen springa ut och frysa till is. verkligen inget for mig!

 

nu ar vi iaf tillbaka till St.Kilda och nu har vi iaf antligen traffat underbara,
underbara hanna och malin. dock har jag nagot konstigt virus i min kropp och
kanner mig inte hellt hundra och dock ar det for kallt for beachen idag sa vi det
hander inte sa mycket mer an pyssel, baronplaner, packa och internetta. kan
inte riktigt fatta att imorgon ar vi tillbaka till byron och kan inte riktigt fatta att efter
tva vackor dar sa kommer planet att lyfta mot john och mot thailad. har bestammt
mig for att inte ha nogon mer tillstymmelse till hemlangtan och har bestammt
mig for att lata bli att fa ont magen mer for din skull. det finns verkligen ingen tid
till det. nu ska jag dricka kaffe, koka pasta och packa fardigt. bye bye melbourne.

puss
petronella.