LILLY BUN.

igar hade jag nastan helt bestammt mig foratt ringa resia, forklara for mamma,
planera om min ekonomin och boka om mina biljetter till fyra veckor senare och
i januari stanna en manad extra i byron bay med malin och hanna innan jag aker
till Thai och moter upp john. (idag kandes det inte lika sjalvklart langre.) jag vill
hem i mars for jag saknar vissa manniskor och mitt rum och mina prylar sa att
det nastan gor ont men jag vill inte hem for jag vill vara kvar har och jag vill inte
komma in i den vanliga vardagen och jag vill inte ha en massa trakiga masten
och jag vill egentligen alltid ha det sahar!
den dar kanslan av att vara helt fri, av att kunna gora precis vad man vill nar man
vill och kunna vakna pa morgonen utan ett enda maste, en enda bestammelse.
jag vaknade en natt och trodde att jag va hemma och att jag hade drommt kvallen
som kvallen hade varit och jag nastan grat for jag kannde mig sa fruktansvart
ensam innan jag hade kollat mig omkring och insett att rummet inte va tomt, man
lever sa nara inpa sa manga manniskor hur ska jag kunna sova ensam i ett rum.

men jag saknar mamma ocksa och sa saknar jag sanna och jennie och mina
broder och att bara satta sig i bilden hemma och kretsa varv efter varv.
jag vet inte vad jag skriver egentligen men jag har ratt sa jobbiga kannslor i mig
fortillfallet och sa ar jag bakfull och lite illamaende och har en hemsk beslutsangest.
ikvall tanker jag ringa mamma for jag har ett hemskt behov av att hora hennes rost!

nu ska jag koka pasta.
hej.