sönder.

innuti, utanpå, överallt. sånthär får inte hända. har aldrig kännt mig så ledsen,
besviken, rädd och dum någongång och att jag tre dagar förtidigt utan att ha
fått se mando, winnerbäck eller håkan bokar första tåg och lämnar borlänge
är helt sjukt. jag fattar inte att jag ligger här med ömma ögon i min säng när
jag borde vara glad och på en helt annan plats. jag ångrara mig iaf inte en
sekund, ska jag springa omkring och le i ansiktet och gråta osynligt och svettas
innombords för konstiga saker kan jag lika gära ligga här hemma med något
gammalt över mig och lipa högt.


mamma jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0