LILLY BUN.

det är en dag som inte väntar sig några mirakel, det regnar och jag jobbar
och jag romantiserar nog nutiden lite förmycket och jag fick dåligt samvete
innan. det blir inga nödvändiga konvensationer men jag skulle ändå inte ha
så mycket att säga utan de där vinet i kroppen och antagligen ingen annan
heller. det är konstigt, hur allt ändå fortsätter också hur det lyckades bli så fel.



sanna och mamma är visst i växjö och jag fick den där kännslan i kroppen
som när jag va liten och att komma hem till tommt hus och ett sms att de
va på annan ort utan mig. nu kommer det kännas ännu hårdare att jobba ikväll.